Svensk ordbok 2009, webbversion
dabb`a sig
verb dabbade dabbat
dabb·ar●begå ett onödigt misstag
vard.komm.hon dabbade sig på det enklaste taletdabba sig (på/i ngt)sedan 1864trol. till sv. dial. dabb, dabbe ’klump; dumbom’
Subst.:vbid1-131930dabbande